Nytt försök?
Kategori: Allmänt
Barnen som i juni skulle vara hos mig tillsvidare, är fortfarande här. För ett par veckor sen kom deras pappa hit i några dagar och var villig att göra ett försök med dom. Att vara pappa igen. Men det fungerade inte och jag lägger inte energi på det. Så länge barnen har det bra så spelar det ingen roll vilka som finns omkring dom eller inte.
Livet för mig själv då? Alltså, ja. Det går väl framåt sakta men säkert. Barnen tar så mycket kraft och tid. Dygnet runt faktiskt, så jag finns inte längre. Jag klagar inte. Jag älskar att kunna finnas för dom varje sekund på dygnets alla timmar. Men det är klart. Ibland saknar jag mig och jag förstår inte varför jag fortfarande ber mina nära om hjälp när jag vet att jag blir nekad för det mesta. Hoppet som aldrig dör? Jag vet inte. Jag har bett soc om hjälp men dom fortsätter hänvisa till mitt nätverk. Helst ser dom ju att barnen kan vara hos någon vi känner någon helg i månaden, försöker få dom förstå att detfinns inte den möjligheten. Dom letar efter en helgfamilj men gud vet hur länge det dröjer. samtidigt känner jag mig oerhört dum som behöver be om det. Otillräcklig som mamma. Men jag måste få andas egen luft. Om så bara för en dag.