Hatar att skriva från mobilen men har inget alternativ! Måndag idag, barnen skulle till dagis men Eddin var genomförkyld när vi vaknade och jag själv mådde dåligt fortfarande. Förkylningen vägrar släppa!
Allt känns tungt nu både fysiskt och psykiskt. Det är som att jag bara går och väntar på att bli barnledig. Min syster skulle haft en av dom i helgen som kommer. Men de gick inte för dom ska hålla på och hjälpa mamma flytta därifrån. Men nästa helg skulle dom ta Eddin.
Undrar hur det går för soc att hitta någon familj. Inte hört något och jag vet att det kan ta tid. Som sagt, jag bara går och väntar. Och hur jävla kul är det att vänta på att bli av med barnen. Nästan så det är och jag VILL inte känna så. Ska ringa imorgon tror jag. Måste få besked och be dom skynda på innan jag bryter ihop.
Självklart problem med kärleken också mitt i allt. Vet inte hur jag ska kunna gå vidare.
I fredags åt jag middag med min bror och syster. Jag kände mig lite bättre men verkligen inte frisk, sen festade jag lite när jag ändå var barnledig. Så jävla skönt att träffa folk och umgås! Det var nästan panik för mig innan. Önskade att barnen skulle bli tonåringar och ta hem kompisar så jag kunde få sällskap typ haha. Nä nu hoppas jag att influensan är över, lite hängig men helt okej. :)
Randombild från förra veckan
Skulle haft repetition på teatern idag men jag var kraftlös. Nästa söndag MÅSTE jag dit. Redan missat två träffar.. Dessutom måste jag skriva ner alla projekt jag drar igång. Ingen koll på något men i tanken har jag fullt upp. Får skriva mer en annan dag, ingen större lust nu. Ett bad sen sova ! Puss
Barnen som i juni skulle vara hos mig tillsvidare, är fortfarande här. För ett par veckor sen kom deras pappa hit i några dagar och var villig att göra ett försök med dom. Att vara pappa igen. Men det fungerade inte och jag lägger inte energi på det. Så länge barnen har det bra så spelar det ingen roll vilka som finns omkring dom eller inte.
Livet för mig själv då? Alltså, ja. Det går väl framåt sakta men säkert. Barnen tar så mycket kraft och tid. Dygnet runt faktiskt, så jag finns inte längre. Jag klagar inte. Jag älskar att kunna finnas för dom varje sekund på dygnets alla timmar. Men det är klart. Ibland saknar jag mig och jag förstår inte varför jag fortfarande ber mina nära om hjälp när jag vet att jag blir nekad för det mesta. Hoppet som aldrig dör? Jag vet inte. Jag har bett soc om hjälp men dom fortsätter hänvisa till mitt nätverk. Helst ser dom ju att barnen kan vara hos någon vi känner någon helg i månaden, försöker få dom förstå att detfinns inte den möjligheten. Dom letar efter en helgfamilj men gud vet hur länge det dröjer. samtidigt känner jag mig oerhört dum som behöver be om det. Otillräcklig som mamma. Men jag måste få andas egen luft. Om så bara för en dag.
I lördags hade ju min syster en överraskning åt mig, som tur var blev det ingen Kronskog! Fick faktiskt tatuera mig och liiite sur blev jag när jag inte fått förbereda mig mentalt eller skaffa bedövning. Ont till tusen och jag lovar att jag hellre föder barn! Var nära på att avbryta många gånger och dra därifrån men jag höll ut och sa inte ett ljud. Ska tillbaka när den läkt och rätta till skavanker men utan bedövning så rättar jag inte till något alls, en sak som är säker. Men annars, tack fina syster <3Så var det ju fest efteråt och det var kul. Lyckades inte med uppdrag full, eller jo jag blev full men i samma minut så slutade jag dricka. HAHA fail. Så mellan 00-04 ungefär var det ganska segt för mig, förstår inte att jag aldrig kan dricka som "alla" andra! Alltså att bara kunna fortsätta. Fast jag gillar inte känslan av att vara full heller för den delen, så skulle väl på sätt och vis bli fail då också. ;) Vi stannade hos Maria hela kvällen/natten tack o lov. Kom hem vid 4 nångång. Pappa skulle lämna Eddin på förmiddagen men innan kl nio banka han på dörren och jag blev såå jävla sur!! Det är väl fan inte förmiddag men tydligen, enligt honom. Så igår var jag trött minst sagt :) Vi tog de lugnt, Jeanette kom över med Alicia vid lunch sen efter en stund gick vi alla över till dom och jag fixade med deras blommor, sen gick vi över hit igen så jag kunde plantera om allt också. Hoppas bara Jeanette inte dödar allt igen! Måndag idag och barnen är på dagis. Jag ska ta en dusch sen ner till försäkringskassan. Ska ladda upp bilder sen om jag kommer ihåg. PUSS!
Goddag! Tiden försvinner utan att jag hinner tänka efter. Men min tillvaro är något jag har lyckan att få njuta av (nästan!) hela tiden. Barnen är hos mig på heltid tillsvidare och det har fungerat bra, jag trivs så här ändå trots allt. Barnledighet varannanvecka är inget jag saknar, jag trivs hemma och barnen verkar ha varvat ner dom också. Vecka 28 tar dom semester från dagis, sen ska vi förhoppningsvis få njuta av hela sommaren tillsammans innan dagis börjar igen och jag börjar plugga. Längtar verkligen och denna gång har jag svurit på att inget får komma ivägen! Måste göra mig ordning nu, min syster har någon överraskning kl 15 som vi ska iväg på, eftersom jag fyllde år i måndags. Hon har lovat att jag inte blir besviken, men plötsligt ska jag ta med en filt och så ska vi gå i/genom? Kronskogen. Jag som fryser bara av att sitta inne :S Att visa tacksamhet är inte riktigt min grej och så även denna gång ;) nåja, vi får se var jag hamnar. Ikväll är det födelsedagsfest, jag och Maria firar tillsammans! Jag har inte varit full sen augusti så kanske ska satsa på det ikväll! Cya! <3
Det här med att hålla en blogg igång var lättare sagt än gjort! Livet rullar på i vanlig ordning med barn varannan vecka och att försöka överleva mig själv under de barnlediga veckorna! Skriver från mobilen och det är sjukt svårt, inget går som jag vill överhuvudtaget!
Just nu är jag barnledig och veckan har som vanligt gått för fort. Får tillbaka dom små imorgon :) jag SKA börja skriva om allt allt allt precis som jag gjorde förr i tiden. Jag måste, trots allt negativt jag drog till mig med idioter till läsare. Sen ska jag försöka att hålla bloggen liten! Osynlig för världen. Hundratals läsare är självklart roligt, men som med allt annat så tar det dåliga över det bra.
Helgen har rusat förbi i vanlig ordning. Nog för att jag hatar, bokstavligen hatar helgerna jag har barnen. Under vintertid. Finns absolut ingenting att göra, mina vildmonster har tyvärr skrämt bort alla så jag har helt enkelt ingen att hälsa på. Vi är inte välkomna och det känns.... Hemskt. Nog för att vi får en hel del kvalitetstid över men den dagliga promenaden till Ica känns inte speciellt roande. Något jag också helst undviker men måste ju. Bara längtar så innerligt tills barnen växer upp och kan bete sig som folk, och till våren/sommaren. Då älskar jag livet utomhus. Nu är resten av veckan fylld med dagis, städa, tvätta, ärenden på stan,leka, laga middag, bada och natta. Tråk tråk tråk men det får åtmindstonde tiden att gå. Blä vad jag började känna mig negativ direkt jag börjat skriva. Men jag står inte ut med den här ensamheten jag måste genomlida under veckorna med barnen. Självklart älskar jag varenda minut jag får spendera med dom, det är inte så jag menar.. Men jag behöver folk att träffa, vara social och snacka skit. Gissa om min telefon går varm varje ledig stund jag får över och efter ungarna somnat hahaha.... Visst skulle det underlätta om vänner kom hit ibland också men då hoppas jag alldeles för mycket för mitt eget bästa. Något sånt finns inte på kartan. Vilket gör att jag under mina lediga veckor får springa runt som en skållad råtta till allt och alla för att få någon mänsklig kontakt över huvud taget. Nog om det. Planerar ändå byta ut dom jag har. Orkar inte vara den som håller ihop kontakten för jämnan.
Nu fick det bli som det blev. Ny blogg, Mammabea.se är raderat ur Mitt liv. Design och dyl får bli något jag tar tag i senare, just nu är jag bara lycklig över att få skriva av mig igen! Största problemet nu är väl mer eller mindre var ska jag börja? Ett virrvarr av tankar och händelser, men jag hoppas att jag med tiden lyckas nysta upp det mesta. Idag är det fredag och mina små kommer tillbaka hem. Som jag har längtat!<3
